När det börjar talas om att finansvärlden befinner sig ner i en svacka, vilket ju händer med jämna mellanrum, är det många som börjar oroa sig för hur det ska gå för bankerna och framför allt för vad som ska hända med de personliga besparingarna. Vad händer om krisen går djupt och bankerna börjar gå dåligt? Kan en bank gå i konkurs, och vad händer i så fall med kundernas pengar?
”De stora bankerna är djupt insnärjda i varandras affärer, både i Sverige och internationellt, och när det blir kris för en bank sprider sig oron snabbt till banker runt omkring”
En av de största anledningarna till att bankerna ibland krisar, och att en del mindre banker verkligen försätts i konkurs, är att de förutom de traditionella verksamheterna med att förvalta och låna ut pengar, även sedan nittiotalet i allt större utsträckning kommit att syssla med verksamhet för egen räkning, det vill säga de bedriver ett eget spel på aktie- och fondmarknaden för att öka bankens likviditet, att få in mer pengar helt enkelt.
Detta kan naturligtvis i stället för att generera mer pengar till banken även svänga åt andra hållet, med ekonomiska förluster som följd. De stora bankerna är djupt insnärjda i varandras affärer, både i Sverige och internationellt, och när det blir kris för en bank sprider sig oron snabbt till banker runt omkring. För den enskilde kunden finns det dock sällan någon anledning att känna oro för sina besparingar, och varför ska vi förklara här.
Lagen om resolution
I Sverige har vi lagen om resolution vilken i korthet innebär att staten, via riksgälden som är ansvarig myndighet, kan gå in och ta över en bank som kommit på obestånd, alltså inte kan betala fordringar och räntor. Resolution är för en bank vad en företagsrekonstruktion är för ett vanligt företag, alltså ett sätt att komma till rätta med företagets finanser genom att försöka skriva ner skulder och skära ner i verksamheten.
Vid en resolution är tanken att det är fordringsägarna och aktieägarna, det vill säga de som äger banken och har lånat ut pengar till den, som ska stå för smällen och inte bankens kunder. Under resolutionen fortsätter riksgälden att bedriva bankens verksamhet utåt mot kunderna medan man städar upp internt. Även detta stämmer överens med hur det ser ut vid en vanlig företagsrekonstruktion, där det ju är företagets ägare och de som har fordringar på företaget som drabbas ekonomiskt.
Det yttersta syftet är också detsamma i båda fallen: att undvika en konkurs med oanade konsekvenser som följd. Riksgälden har planer utarbetade för alla de större bankerna i Sverige och är redo att sätta igång en resolution om en bank kommer på obestånd, vilket kan hända relativt snabbt om saker och ting börjar gå utför i finansvärlden.
Den statliga insättningsgarantin
Innan 1996 kunde man som bankkund inte vara säker på att pengarna man satte in på sitt konto gick att få igen om banken gick omkull. Antagandet var snarare att det skulle man inte, och det gjorde i viss mån sparande i bank till en riskaffär. Sedan 1996 finns dock den statliga insättningsgarantin, vilken innebär att den som har pengar insatta på en bank har rätt att få tillbaka upp till 950 000 kronor om banken skulle gå omkull.
Inkomstgarantin finns till för att öka stabiliteten i den svenska ekonomin. Om alla sparare plötsligt skulle börja ta ut sina pengar från bankerna vid en finanskris skulle saker och ting kunna gå illa väldigt fort. I och med inkomstgarantin vet kunderna att de inte riskerar sina pengar och kan lugnt vänta ut den finansiella krisen.
Inkomstgarantin finansieras av insättningsgarantifonden, som i sin tur får in pengar från sina medlemsorganisationer, de anslutna bankerna som omfattas av insättningsgarantin. En bank kan inte välja att stå utanför insättningsgarantin utan alla måste vara med. Det är alltså staten och bankerna själva som bekostar insättningsgarantin, vilket i det sista ledet innebär bankkunderna och skattebetalarna.
Ska bankerna tvingas dela upp sina verksamheter?
En bank som hamnar i obestånd har alltså stor chans att klara sig genom en resolution som bekostas och genomförs av staten, och dess kunder löper ingen risk att förlora sina pengar om banken mot förmodan skulle gå omkull. I princip innebär detta system att de stora bankerna i Sverige inte riskerar att drabbas av konkurs.
Dock anses bankernas parallella verksamheter, med dels in- och utlåning gentemot kunder och dels handlande med fonder och aktier, som riskabel av många och vissa förespråkar en uppdelning av bankernas olika verksamheter, där den del som bedriver verksamhet gentemot vanligt folk inte riskerar deras kapital på finansmarknaden. Vad som kommer att hända i framtiden är svårt att sia om, men tydligt är att vi inte har sett den sista reformen av bank- och finansväsendet i Sverige.
Andra inlägg
- Så slår Coronakrisen mot företagen
- Byta från enskild firma till aktiebolag
- Åtgärder vid risk för konkurs - undvik obestånd
- Stöd till företag på landsbygden – så fungerar det
- Betala lön i enskild firma
- Vad händer då en friskola går i konkurs?
- Pensionssparande i enskild firma – regler, förslag och alternativ
- Hur länge måste jag spara bokföringen för enskild firma?
- Vad händer med tjänstepensionen vid konkurs?
- Så påverkar New York-börsen svensk ekonomi