Konkurs är något som den nyblivne företagaren knappast ser framför sig när han eller hon tar sina första stapplande steg i näringslivet. Men för en del är det så det slutar, och det är en naturlig del av affärslivet att vissa företag inte klarar sig på grund av för svår konkurrens, felaktiga investeringar, för stora risktaganden eller andra anledningar. En konkurs behöver inte heller vara den katastrof som många förknippar den med, utan en uppgörelse där borgenärerna får tillbaka åtminstone en del av sina fordringar, och företagaren får en chans att gå vidare i livet.

”Ju snabbare man är med att erkänna att det finns problem, desto större chans har man att rädda sitt företag och få det på fötter igen”

Med det sagt så vill man naturligtvis så länge det är möjligt undvika en konkurs och det viktigaste av allt är att så fort som möjligt söka hjälp när man märker att det börjar bli svårt att klara företagets avgifter eller att kundströmmarna sinar. Ju snabbare man är med att erkänna att det finns problem, desto större chans har man att rädda sitt företag och få det på fötter igen. Det vanligaste alternativet till en konkurs är en så kallad rekonstruktion, där en rekonstruktör - oftast en advokat - får i uppdrag av Tingsrätten att se över om det går att rädda företaget genom att se över verksamheten och förhandla med borgenärerna om att skriva ner sina fordringar.

Förhandling med fordringsägarna

När man börjar få svårt att betala sina skulder och man märker att det händer allt oftare, kallas det att man hamnat på obestånd. Ett annat ord som används är att man är insolvent. Att det händer någon gång ibland innebär inte att man är på obestånd, men om problemet är återkommande och man ser tecken på att företaget står inför långvariga svårigheter ekonomiskt, då är företaget på obestånd. Inte sällan är det en fordringsägare som upptäcker och anmäler att företaget är insolvent och begär företaget i konkurs. Denne har då gett upp hoppet om att få tillbaka sina fordringar av företaget på normal väg och ser en begäran om konkurs som en sista utväg.

Det gäller därför som företagare att alltid vara noga med skulder och fordringar, och att alltid kommunicera direkt med fordringsägaren om man märker att man kommer att få svårt att betala. De flesta fordringsägare kan acceptera en avbetalningsplan eller kanske till och med en liten avskrivning på fordringen, ett så kallat ackord, bara man är tydlig med varför det hänt och kan garantera att det inte upprepas.

Företagsrekonstruktion

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs. Man skiljer på informell och formell rekonstruktion, där det förstnämnda är det som beskrivs i förra stycket, där företagaren själv eller med ett advokatombud försöker förhandla med borgenärerna. Formell rekonstruktion innebär att företaget tillfälligt tas över av en rekonstruktör, en advokat som har till uppgift att hjälpa företaget att skriva ner skulder och se om hela eller delar av verksamheten kan räddas genom omorganisering.

Precis som vid en konkurs tas ett beslut om rekonstruktion av Tingsrätten. Rekonstruktion är en lösning för medelstora till större företag och lämpar sig inte särskilt bra för småföretag. Anledningen är att kostnaderna är stora och att det kan vara väldigt svårt att behålla och öka sina intäkter under en rekonstruktion. Ungefär hälften av alla rekonstruktioner av större företag lyckas.

Vid en rekonstruktion fryses alla skulder och tillgångar i företaget. Den första veckan ska rekonstruktören skaffa sig en överblick av situationen och bedöma om det går att rädda företaget. Efter en vecka ska han eller hon presentera ett förslag på hur företaget kan rekonstrueras. Blir det godkänt gör han sedan upp ett förslag på hur stora nedskrivningar, ackord, som ska göras av borgenärernas fordringar. Borgenärerna röstar sedan om huruvida de vill godkänna nedskrivningarna, varpå beslut tas i tingsrätten. En rekonstruktion är alltså ett sätt för borgenärerna att få tillbaka åtminstone en del av sina pengar, där man i en konkurs kanske inte skulle fått något alls.

Skuldsanering för enskilda företagare

Personer med egen firma blir inte av med företagets skulder efter en konkurs, utan ärver dem personligen, vilket naturligtvis har en stor inverkan på privatlivet. Man har efter en personlig konkurs mycket lite rörelsefrihet ekonomiskt och får i princip bara behålla pengar för mat och kläder. Enskilda företag är ofta småskaliga och skulderna oftast inte astronomiska, men till exempel lantbrukare driver av skattetekniska skäl ofta sina verksamheter som enskilda firmor och dessa verksamheter kan ibland omsätta väldigt mycket pengar och skulderna kan uppgå till miljonbelopp.

Ett alternativ till konkurs för en enskild företagare kan istället vara att begära hjälp med skuldsanering för företagare. En viktig förutsättning för att kunna få hjälp med skuldsanering för företagare är dock att företaget ska ha chans att komma på fötter och fortsätta verksamheten om en del av skulderna skrivs ner. Vid en skuldsanering hjälper Kronofogden företagaren att komma överens med fordringsägarna om nedskrivningar och den skuldsatte får en skuldsaneringsplan för hur skulderna ska betalas tillbaka.

Den statliga lönegarantin finns till för att ett företags anställda inte ska bli utan innestående lön om företaget går i konkurs eller ska genomgå en rekonstruktion. En konkurs föregås oftast av en period då företaget är insolvent och inte kan betala ut löner till sina anställda. Inte sällan är det också de anställda på företaget som med hjälp av sitt fackförbund ansöker om att sätta företaget i konkurs.

"Den statliga lönegarantin gäller för alla anställda i ett företag, från vikarier till VD. Tanken är att alla som arbetat i företaget ska få lön."

Det är länsstyrelsen som tar emot en anmälan om lönegaranti från konkursförvaltaren eller rekonstruktören och sedan ser till att den betalas ut. Den statliga lönegarantin gäller för alla anställda i ett företag, från vikarier till VD. Tanken är att alla som arbetat i företaget ska få lön. Undantag finns om man själv i någon mån äger företaget, eller har en anhörig som gör det.

Vanligen behöver man inte lämna in någon särskild blankett till länsstyrelsen om man inte fått någon lön, men man ska alltid, och särskilt om det inte finns någon personalavdelning på företaget, uppmärksamma konkursförvaltaren om att man är anställd och att man har intjänad lön som inte betalats ut.

Det här ingår i lönegarantin

Enligt lönegarantin har du rätt att få ut den lön du tjänat in de tre närmaste månaderna innan konkursansökan lämnades in. Du har också rätt att få ut semesterersättning för det nuvarande och det föregående semesteråret. Dessutom betalas ersättning ut under uppsägningstiden, efter att konkursförvaltaren avslutat din anställning. Under denna period ska du vara anmäld hos Arbetsförmedlingen för att kunna få ersättning.

Det finns dock ett tak för hur mycket pengar du kan få. Taket är fyra prisbasbelopp, vilket innebär 182 000:- för 2018. Prisbasbeloppet höjs varje år. För den som har en väldigt hög lön kan det alltså hända att man inte får ut all lön, semesterersättning och uppsägningsersättning om dessa tillsammans överstiger maxbeloppet.

Om du inte får din lön

Om du inte skulle få din lön ska du alltid fråga din arbetsgivare vad det beror på. Har du sedan inte pengarna inom någon vecka ska du alltid anmäla det till ditt fackförbund, om du är med i facket. Annars kan du vända dig till länsstyrelsen, kronofogdemyndigheten eller en advokat och be om råd. Om företaget du jobbar åt är på obestånd, det vill säga inte kan betala löner och fordringar, kommer det antagligen snart att begäras i konkurs av någon borgenär eller få möjlighet att genomgå en rekonstruktion. Du kan också själv begära företaget i konkurs med hänvisning till att du inte fått din lön utbetald. Då är det i princip nödvändigt att ha facket eller en advokat med dig för att få hjälp med det administrativa.

När en konkursförvaltare tar över företaget säger han vanligtvis upp alla anställningar omgående. Du blir då arbetsbefriad och får uppsägningsersättning om du anmäler dig till arbetsförmedlingen. Du ska alltid kontakta konkursförvaltaren själv och uppmärksamma denne på hur mycket du har jobbat, och gärna också stödja dina uppgifter med lönespecifikationer och anställningsavtal.

Men i normala fall tar också konkursförvaltaren reda på dessa uppgifter genom företagets egen dokumentation, personal på löneavdelningen eller dylikt. Det tar vanligtvis några veckor innan du kan få ersättning enligt lönegarantin, beroende på att det tiden efter en konkurs är mycket som ska redas ut och det är viktigt att inte göra någonting förhastat. Därefter får länsstyrelsen en anmälan för lönegaranti från konkursförvaltaren och du får din lön utbetalad, med skatt avdragen, på kontot.

Det blir allt svårare att driva detaljhandel i Stockholms innerstad. Butiksdöden sprider sig över hela Sverige. Problemet återfinns i alla svenska städer, men syns tydligast i Stockholm. Anledningarna till det bistra klimatet för butiksägare är i huvudsak den stadigt ökade konkurrensen från e-handeln i kombination med höga hyror, utgifter för löner och arbetsgivaravgifter och dylikt. Konkurserna i detaljhandeln ökar för varje år och de senaste sex åren har mer än 5000 butiker försatts i konkurs.

”Grundproblemet ligger i att det man säljer antagligen redan går att köpa på internet, där det blir bekvämare och billigare för kunden att handla”

För ett företag som hamnar på obestånd kan det gå fort utför och de flesta som får problem med lönsamheten försätts ganska snart i konkurs. I vissa fall kan det vara möjligt att göra en rekonstruktion, men det är för det mesta konstgjord andning. Grundproblemet ligger i att det man säljer antagligen redan går att köpa på internet, där det blir bekvämare och billigare för kunden att handla. Vägen att gå för de så kallade sällanköpsbutikerna som säljer kläder, skor och böcker kan i stället vara att satsa på unika produkter och miljöer som lockar kunder.

E-handeln svår att konkurrera med

E-handeln växer ständigt och kommer att fortsätta göra det i takt med att de som vuxit upp med internet, så kallade digital natives, blir äldre och allt fler. Spärrar som många äldre haft mot att handla på nätet - att det är krångligt och osäkert – försvinner i takt med att systemen för handel utvecklas och att människor ser att vänner och bekanta köper prylar på nätet utan problem. Det är framför allt varor som böcker, kläder och hemelektronik som går som smör i e-handelsbutikerna. Där används butikerna inte sällan som showrooms för varor.

Kunderna drar sig inte för att klämma, känna och prova produkterna och sedan i stället gå hem och beställa dem billigt på nätet. Många kanske tänker att det inte spelar någon roll om man ändå handlar av företaget man provade jackan hos, men då glömmer man att butikerna inte sällan drivs av franchisetagare som aldrig ser röken av e-handelsvinsterna utan i stället står med ständigt ökande hyror och personalomkostnader samtidigt som kunderna promenerar in och ut ur butiken utan att handla.

Problem för stora och små

Samtidigt går det inte att skylla problemen för detaljhandeln på kunderna. E-handeln är en realitet och bara de företag som anpassar sig efter den nya marknaden kommer att överleva. Ett troligt scenario är att många av de stora kedjornas butiker i innerstäderna kommer att försvinna och ersättas av mer tjänstebaserade branscher som skönhetssalonger, caféer och frisörer, tjänster som helt enkelt inte går att köpa digitalt.

För problemet med lönsamhet drabbar både små och stora företag. Värst är det kanske för de små butiker som inte har tillräckligt unika produkter. De slås snabbt ut av de större konkurrenterna och e-handeln. Som entreprenör gäller det därför att tänka igenom sin affärsidé noga innan man skriver på hyreskontraktet för att öppna den där butiken man alltid drömt om.

Kan små och udda butiker ha en fördel?

Den som har en produkt som inte går att få tag på någon annanstans har en fördel bland de fysiska butikerna. Egenodlad mat, egentillverkat hantverk och kläder och smycken i originell design är exempel på produkter som kan få kunder att komma till butiken. Här gäller det också att hitta rätt läge i stan och att inte hyra på sig en för stor lokal. I kombination med egen näthandel finns det absolut en framtid för detaljhandeln, men den kommer garanterat inte att se ut som idag.

Den här utvecklingen kommer naturligtvis att i grunden förändra stadskärnorna. I bästa fall kommer affärsutbudet att bli mer varierat, originellt och småskaligt, i värsta fall får vi en utveckling där höga hyror och bristande kundunderlag gör att detaljhandeln helt försvinner från innerstan och ersätts av kontor.

Läs mer

Många lantbrukare riskerar konkurs

Vad händer när en friskola går i konkurs?

När det börjar talas om att finansvärlden befinner sig ner i en svacka, vilket ju händer med jämna mellanrum, är det många som börjar oroa sig för hur det ska gå för bankerna och framför allt för vad som ska hända med de personliga besparingarna. Vad händer om krisen går djupt och bankerna börjar gå dåligt? Kan en bank gå i konkurs, och vad händer i så fall med kundernas pengar?

”De stora bankerna är djupt insnärjda i varandras affärer, både i Sverige och internationellt, och när det blir kris för en bank sprider sig oron snabbt till banker runt omkring”

En av de största anledningarna till att bankerna ibland krisar, och att en del mindre banker verkligen försätts i konkurs, är att de förutom de traditionella verksamheterna med att förvalta och låna ut pengar, även sedan nittiotalet i allt större utsträckning kommit att syssla med verksamhet för egen räkning, det vill säga de bedriver ett eget spel på aktie- och fondmarknaden för att öka bankens likviditet, att få in mer pengar helt enkelt.

Detta kan naturligtvis i stället för att generera mer pengar till banken även svänga åt andra hållet, med ekonomiska förluster som följd. De stora bankerna är djupt insnärjda i varandras affärer, både i Sverige och internationellt, och när det blir kris för en bank sprider sig oron snabbt till banker runt omkring. För den enskilde kunden finns det dock sällan någon anledning att känna oro för sina besparingar, och varför ska vi förklara här.

Lagen om resolution

I Sverige har vi lagen om resolution vilken i korthet innebär att staten, via riksgälden som är ansvarig myndighet, kan gå in och ta över en bank som kommit på obestånd, alltså inte kan betala fordringar och räntor. Resolution är för en bank vad en företagsrekonstruktion är för ett vanligt företag, alltså ett sätt att komma till rätta med företagets finanser genom att försöka skriva ner skulder och skära ner i verksamheten.

Vid en resolution är tanken att det är fordringsägarna och aktieägarna, det vill säga de som äger banken och har lånat ut pengar till den, som ska stå för smällen och inte bankens kunder. Under resolutionen fortsätter riksgälden att bedriva bankens verksamhet utåt mot kunderna medan man städar upp internt. Även detta stämmer överens med hur det ser ut vid en vanlig företagsrekonstruktion, där det ju är företagets ägare och de som har fordringar på företaget som drabbas ekonomiskt.

Det yttersta syftet är också detsamma i båda fallen: att undvika en konkurs med oanade konsekvenser som följd. Riksgälden har planer utarbetade för alla de större bankerna i Sverige och är redo att sätta igång en resolution om en bank kommer på obestånd, vilket kan hända relativt snabbt om saker och ting börjar gå utför i finansvärlden.

Den statliga insättningsgarantin

Innan 1996 kunde man som bankkund inte vara säker på att pengarna man satte in på sitt konto gick att få igen om banken gick omkull. Antagandet var snarare att det skulle man inte, och det gjorde i viss mån sparande i bank till en riskaffär. Sedan 1996 finns dock den statliga insättningsgarantin, vilken innebär att den som har pengar insatta på en bank har rätt att få tillbaka upp till 950 000 kronor om banken skulle gå omkull.

Inkomstgarantin finns till för att öka stabiliteten i den svenska ekonomin. Om alla sparare plötsligt skulle börja ta ut sina pengar från bankerna vid en finanskris skulle saker och ting kunna gå illa väldigt fort. I och med inkomstgarantin vet kunderna att de inte riskerar sina pengar och kan lugnt vänta ut den finansiella krisen.

Inkomstgarantin finansieras av insättningsgarantifonden, som i sin tur får in pengar från sina medlemsorganisationer, de anslutna bankerna som omfattas av insättningsgarantin. En bank kan inte välja att stå utanför insättningsgarantin utan alla måste vara med. Det är alltså staten och bankerna själva som bekostar insättningsgarantin, vilket i det sista ledet innebär bankkunderna och skattebetalarna.

Ska bankerna tvingas dela upp sina verksamheter?

En bank som hamnar i obestånd har alltså stor chans att klara sig genom en resolution som bekostas och genomförs av staten, och dess kunder löper ingen risk att förlora sina pengar om banken mot förmodan skulle gå omkull. I princip innebär detta system att de stora bankerna i Sverige inte riskerar att drabbas av konkurs.

Dock anses bankernas parallella verksamheter, med dels in- och utlåning gentemot kunder och dels handlande med fonder och aktier, som riskabel av många och vissa förespråkar en uppdelning av bankernas olika verksamheter, där den del som bedriver verksamhet gentemot vanligt folk inte riskerar deras kapital på finansmarknaden. Vad som kommer att hända i framtiden är svårt att sia om, men tydligt är att vi inte har sett den sista reformen av bank- och finansväsendet i Sverige.

Det har väl inte undgått någon att sommarens långa värmebölja, där i princip inget regn föll under hela juli månad, har lett till stora problem på många områden. En av de branscher där extremvädret lett till kanske störst problem är lantbruket, och framför allt de gårdar som håller djur. Torkan har lett till att betesmarker torkat ut och skördar gått förlorade, och det foder som skulle använts till vintern är redan nu uppätet. Lantbrukarna tvingas i stället köpa in dyrt, importerat foder som ytterligare spär på de ekonomiska förlusterna.

”Om det är en trend vi ser, med återkommande varma och torra somrar, så kommer det svenska lantbruket utan tvekan att hamna i en djup kris. Och detta rör sig om en bransch där entreprenörerna redan innan sommaren ofta uppgav att de kände uppgivenhet och oro inför framtiden”

Man uppskattar i dagsläget att torkan har lett till en förlust på upp till tio miljarder kronor för Sveriges lantbrukare, en siffra som antagligen kommer att stiga när de fullskaliga effekterna av det extrema vädret visar sig. Om det är en trend vi ser, med återkommande varma och torra somrar, så kommer det svenska lantbruket utan tvekan att hamna i en djup kris.

Och detta rör sig om en bransch där entreprenörerna redan innan sommaren ofta uppgav att de kände uppgivenhet och oro inför framtiden. För en lantbrukare som anar konkursen runt hörnet kan det vara bra att på ett så tidigt stadium som möjligt kontakta en advokat, för att få hjälp att utvärdera situationen och i möjligaste mån undvika en konkurs, som kan bli katastrofal för en lantbrukare med enskild firma.

Brist på foder största problemet

Att få foder till djuren är lantbrukarnas största problem på kort sikt. Många bönder oroar sig för djuren och att tvingas till nödslakt, vilket kan vara den enda lösningen på kort sikt men mycket dåligt ur ett längre perspektiv. Just nu finns ett överskott på svenskt kött i butikerna, ett överskott som kommer att förvandlas till ett underskott ganska snart på grund av den stora utslaktningen.

Många bönder uppger nu att det knappt finns något foder att få tag på, medan LRF ändå uttryckt förhoppning om att fodret ska kunna räcka om det fördelas på rätt sätt. Till saken hör att trots att torkan drabbat alla delar av landet, har den drabbat de södra delarna värst, och det kan komma att handla om att förflytta foder och resurser mellan landsdelarna.

Uteblivet jordbruksstöd förvärrar

Redan innan sommarens kris har bönderna haft det svårt att klara sig ekonomiskt. Många skyller på saker som höga dieselskatter, små marginaler och till stor del på uteblivet jordbruksstöd. Jordbruksstöd delas ut av länsstyrelserna och handläggningsproblem i hela landet har gjort att många bönders stöd har blivit försenat eller inte kommit alls. Vissa bönder hävdar att de inte fått jordbruksstöd sedan 2015, något som gjort att de redan innan sommaren hade svårt att få lantbruket att gå ihop.

Att vara lantbrukare och entreprenör

Av skattetekniska skäl driver många lantbrukare sin verksamhet som enskild firma. Det är smidigt och gör att de betalar mindre i skatt, men det innebär samtidigt en sårbarhet vid konkurser. Går man i konkurs med en enskild firma går man även i personlig konkurs, man blir av med allt man äger och har medan skulderna består. En lantbrukare kan tvingas lämna en gård där släkten kanske verkat i generationer.

Många lantbrukare har under sommaren uttryckt missnöje med uteblivna bidrag och uteblivet stöd i krisen och ansett det orättvist att det extrema vädret ska kunna försätta dem i konkurs och göra att de tvingas lämna sina gårdar.

Regeringen sätter in åtgärdspaket

Den 30 juli presenterade regeringen ett åtgärdspaket för de lantbrukare som drabbats av torkan. Stödpaketet är på drygt 1,2 miljarder kronor och den första delen på drygt 400 miljoner kronor ska under 2018 betalas ut till de lantbrukare som håller nöt, lamm och grisar. Under 2019 kommer ytterligare 760 miljoner kronor att betalas ut i samråd med LRF.

Många bönder mottog beskedet med måttlig glädje. Man menade att det är bra att det kommer stöd, men att det är för lite. Maxersättningen enligt stödet är 150 000 kronor, och många bönder lider av underskott på flera miljoner. Många uttrycker också oro över vad som händer om det kommer fler somrar som den vi nyss sett.

Möjlighet till rekonstruktion

För en lantbrukare som befinner sig i obestånd, det vill säga inte har råd att betala lån och skulder, kan det vara lätt att känna panik. Därför kan det vara bra att så snart som möjligt rådgöra med en advokat för att hitta vägar att undgå konkurs, och kanske få hjälp att skriva ner skulder eller se över möjligheterna att göra en företagsrekonstruktion, en hittills ganska obeprövad väg för lantbrukare.

I grunden får man också lita på samhällets vilja att hjälpa sina lantbrukare och att se till att vi även i framtiden har ett levande jordbruk i Sverige. Ingen företagare ska behöva gå i konkurs på grund av klimatförändringar vi alla på olika sätt är med och skapar.